Äventyret framtiden

Det ska det absolut inte bli.  Nej, jag hör inte till dem som gärna visar bilder på mig själv Helt rätt! Flera har förundrats över mitt "märkliga" beteende att inte visa upp mig själv De vill ju bara se hur jag ser ut, få ett ansikte på vem det är som bloggar Givetvis, det förstår jag Det finns redan bilder av mig själv på bloggen, men jag erkänner att det är rätt länge sedan och vem orkar bläddra bakåt i tiden? Inte jag i alla fall,  så jag gjorde slag i saken och försökte få till några selfies på mig själv när vi var på Kreta Det tog två dagar..... Inte hela dagar förstås utan två korta stunder Men ack och ve. Dels har jag ingen selfiepinne, dels har jag ingen liten kamera. Uffe min allra käraste, har bara en vänsterhand till sitt förfogande för tillfället. (p.g.a. stroken) Han kan ta bilder med sin lilla kamera men då måste han hålla kameran upp och ner för att kunna ta bilder. Det finns nämligen inte kameror för enhänta, vänsterhänta Sen kom jag på

Jag kombinerar lite nu! Blekhet finns även på Kreta så varför inte? Veckans rubrik Blek , som Paula har lagt, passar in på bilder jag tog på Kreta under de två veckor vi var där i september.   Till och med rosor som är röda kan blekna under den heta solen. Först trodde jag att det var en   speciell sorts ros med vita kanter på kronbladen, men så var det inte, så är det inte.   De är solblekta helt enkelt.      Längs stränderna växte det liljor som lyste vita på långt håll.    Dock inte solblekta.    Är man blek från begynnelsen så blir man troligen inte blekare     Till och med en blek skön diskuskastare/gud? sökte fläktande drag i hettan, som synes.    Att placera sig ovanpå en eldstad är förstås lite sökt men vi gör alla våra misstag😉                      Den bleka kvinnliga skönheten kom med av misstag.                      Jag tänkte egentligen ta bild av bara krukan men mitt i knäppandet                      drällde det ner stora mängder finkar

Redan första morgonen fick jag sällskap av hotellduvorna vid Leoniki Residence där vi, Uffe och jag, har bott de två veckor vi har varit på Kreta. Vi var alltid först, duvorna och jag, att besöka bassängen innan de andra hotellgästerna visade sig Jag kunde simma riktigt nära de små fjäderlätta bestyren och prata med dem när de var i full fart med att tvätta sig. Ibland försvann huvudena på dem under vattenytan. De kuttrade lite lätt sinsemellan, tittade lite på mig och kuttrade vidare Kanske diskuterade de tokstollan som med jämna mellanrum simmade förbi dem på väldigt nära håll... Kanske funderade de på vad jag sade. Förmodligen tyckte de att det lät som rena grekiskan De höll till godo med badkamraten i alla fall, ända tills jag gick upp och tog tag i handduken Då flög de iväg och satte sig på taket till ett av husen.     Duvorna och jag var alltid först i bassängen men redan före sju varje morgon hade     andra hotellgäster smugit sig ut för att säkra sina

    Jag har redan tidigare knystat lite grann om att jag inte kan delta i Veckans rubrik under september     med riktig ordning, vilket innebär en rubrik per vecka. Nu slår jag alla tre återstående flugor     i en och samma smäll vad gäller september.     Det är Tove som är rubrikmakerska den här månaden.     I Helsingfors har alla väjningsplikt när spårvagnarna kommer....( nu råkar det stå Kirurgen     på spårvagnen jag tog bild av. Med en liten glimt i ögat så är det nog där man kan hamna     om man inte tar det här med väjningsplikt på djupaste allvar)     Utanför Svenska Teatern blev det  fullt stopp när vi körde förbi. Till vänster     kunde vi inte ta vägen så det var bara att vänta på grönt ljus.     Här förelåg också en slags väjningsplikt    De här herrarna lärde mig allt om väjningsplikt och om stopp när jag tog körkort för många år    sedan.  (40 år sedan)    Trafiksinspektör Lillie till vänster och bilskolelärare Jahrén poserade snällt när de

Det hör väl nästan till att skriva den rubriken varje höst Den här hösten har vi inte lika mycket att skörda som tidigare år men likväl blir det en hel del.     Dill fick vi rikligt av och allt är infruset i lagom stora portioner     Persiljan är också skördad och doserad i lagom stora askar i frysen. Bara att ta till när behovet     uppkommer längre fram under höst och vinter     Särskilt mycket kantareller har vi inte hittat den här sommaren och hösten, men     det gör inte mycket. Frysen är fylld, vi klarar oss utmärkt på svampfronten     Vi äter så många olika slags svampar. Karl-Johan hör till de absoluta svampfavoriterna och     ifjol fanns den svampen överallt. Vi har många olika sorters svamp, bara att ta till     när ilet kommer över en. Och det gör det ofta och gärna. Vi gillar svamp.  Lingon har vi mera än tillräckligt av nu, men jag vet att det troligen blir några liter till när vi  tar oss ut i skogarna. Det går inte att gå förbi de röda tuvorn

Tove har givit oss veckorubriker för september och för min del så ska jag försöka hänga med efter bästa förmåga och tid. Jag vet redan nu att jag inte deltar i temat varje vecka under hösten Det finns annat som kommer att kräva min person till hundra procent Annat som jag behöver och måste prioritera allra först Ordet är fritt är den första rubriken Här kunde jag få till ett långt inlägg om att så är det ju egentligen inte. Ordet är inte fritt för alla. Det blir vi vittne till varje dag, via tidningar, radio, tv och Internet Vi får höra om åsiktsförtryck, om jämställdhetsförtryck... och jag kunde utveckla de här tankarna hur mycket som helst. Men jag tror förstås inte att det är det Tove tänkte när hon lade rubriken Utan helt enkelt att ordet är fritt, du får välja själv vad du vill skriva om, berätta om och visa bilder till Och som vanligt har jag funderat hit och funderat dit och så blir det nästan ingenting av det hela i alla fall, för uppslagen är alltför många.

Tingsplatsen i Kvarnbo, vid kyrkan     Det är bara att inse fakta, var min tanke när jag tog bilen och drog iväg till Saltviks kyrka senaste     lördag där det skulle bli ett återseende mellan konfirmander, lillvärdinnor och prästerskap.     Det har gått 50 år sedan skriftskolelägret!     Otroligt! 50 år, ett halvt sekel! Där fanns också en kultplats en gång i tiden Handelsplats Att vi hade vår  mötesplats i Saltviks kyrka var förstås naturligt för det var där konfirmationen gick av stapeln.  Lundell var präst och Joe Brandt adjunkt, numera präst sedan länge. Joe var nygift med sin Pirkko som övade sång med konfirmander vid olika tillfällen. Vi bodde i Rangsby skola på gångavstånd från kyrkan  och vi hade innerligen roligt och trivsamt fast det i väven förstås fanns inslag av allvar och många funderingar runt kristendomen och livet i allmänhet.  Själv var jag redan konfirmerad sedan april det året och var med som en av två s.k. lillvärdinnor eller stora